Första dygnet

Försov mig och skyndade mig hemmifrån. Alltså märkte jag inte att jag var hungrig förrän jag redan var iväg. På morgnarna är jag annars som hungrigast på dagen- så det distraherade det annars jobbiga sättet att sluta äta: att av ren vana gå ut i köket,ordna frukost och märka att det inte behövs! "Jaha, vad ska jag göra nu?!" är annars en tanke som kan slå en när vanor inte längre behövs.

Det blev en kopp honungsvatten när jag kom hem och en varma koppen sparrissoppa.

Åkte tåg i 2 timmar, sthlm - skövde. Magen gjorde sig påmind och saknade fast föda, men jag var inte hungrig. Försökte läsa på tåget men somnade efter nästan 2 sidors läsande. Tror ifs inte det beror på fastan... än iaf, sov som vanligt någon timme för lite innan telefonen ringde och jag försovit mig.

Framme i Skövde väntade en texmex soppa - ah vad gott! Jag var hungrig men jag noterade att både till lunch och middag tog jag hungern med ro.. Vetskapen av att det inte blir någon fast mat i en vecka är lugnande. Jag vet ju när jag kommer äta mat igen, till dess ställer huvudet in sig på situationen och blir påmind om Sidharta som kan lyssna, fasta och vänta..

Följde med till gymmet ikväll och gjorde egolost sällskap. Jag trampade cykel och lekte lite med motstånden, det var skönt som att gå uppför rulltrapor. Kom å tänka på hur en del mediterar och tränar när de fastar. Tyckte att det faktiskt inte är konstigt - när man inte äter finns det ju tid till annat - men vad är annat? Tidigare erfarenheter av att fasta har lärt mig att så fort jag inte är aktiv, rör mig, går i skola, jobbar o.s.v så somnar jag. Tror därför det inte är konstigt att meditera, cykla, promenera ligger nära till hands den tid som blir "rest" och som man inte vill sova sig igenom.

Kvällsdrycken bestod av 2 koppar honungsvatten, känns som ett bra avslut på första dygnet.

/d